Klass 2a visade sig ha samma klassrum som min fru Carina hade när hon gick i andra klass, så det blev en extra dimension med detta besök.

Och frågorna kom i mängder: Vad är en stjärna? Hur bor man i rymden? Vilken är din favoritplanet? Medan jag svarade, skrev lärarna ner svaren på papper, för att kunna användas senare till den väggtidning som ska blir slutresultatet. Med den fråga som kom att ta upp en hel del tid var den om vart astronauternas bajs tar vägen. Svaret är, att den släpps ut ur rymdstationens toalettsystem, fryser till is och börjar snurra runt Jorden, för att till slut trilla ner genom Jordens atmosfär och brinna upp.

– Men, sa en av lärarna, då kan det alltså vara så, att det som ser ut som ett stjärnfall, INTE är en sten som trillar ner, utan en bajskorv? Jo, fick jag medge, så skulle det rent teoretiskt kunna vara, men troligen ändå inte, då bajset är mycket, mycket litet, och knappas ger upphov till något ljusspår. – Hädanefter kommer jag inte att kunna titta på stjärnhimlen på samma sätt som innan, fastslog läraren.

Efter lunch fortsatte Temadag Astronomi med en orientering av aktuella stjärnbilder och planeter. Jag hade bett om en overheadapparat, och det var inga större problem. Barnen var dock lite undrande över vad det var för en apparat. Värre var det att skaffa fram tomma overheadblad för kopiering av stjärnhimlen. Halva personalstyrkan på skolan, kändes det som, engagerade sig i jakten på bladen. Och till slut hittades dem, och jag kunde gå och kopiera. Barnen fick också vars en karta, och så letade vi upp stjärnbilder som alltid finns uppe, men även aktuella sådana.

Dagen avslutades med att barnen gjorde ett stjärnbildsmemory. De gjorde två delar var, den ena en teckning på ett astronomiskt objekt, den andra objektets benämning, t.ex. ritade någon planeten Mars på ena delen, och skrev Mars på den andra.


Peter Hemborg