Det finns flera typer av stjärnor som av olika anledningar varierar sin ljusstyrka. De som kan komma ifråga för ett projektarbete med bara en natts observationer är emellertid de som har en period på dygn eller delar av dygn. För sådana stjärnor är det fullt möjligt att få fina kurvor över ljusvariationen under en och samma natt.

En typ av stjärnor, som skulle kunna vara intressant, är de s.k. RR-Lyrae stjärnorna. Dessa är fysiska variabler, d.v.s. de varierar verkligen sin utstrålning p.g.a. en process som sker i själva stjärnan. RR-Lyrae stjärnor har alla ung. samma absoluta ljusstyrka och därför kan avståndet skattas av gymnasisten om den skenbara (observerbara) ljusstyrkan kan mätas.

En annan typ av intressanta stjärnor är de s.k. förmörkelsevariablerna, som varierar sin ljusstyrka p.g.a. att två stjärnor förmörkar varandra. Ett berömt exempel är stjärnparet Algol i Perseus, som har en period på 69 timmar. Geometrin i systemet gör emellertid att ljustyrkeminima blir mycket distinkta och ett sådant kan helt inrymmas inom 10 timmar. Algolminima listas t ex  på Sky & Telescopes särskilda hemsida för Algolförmörkelser.

Tekniken för observationer av variabla stjärnor bör nog vara att man tar bilder med jämna mellanrum under natten, t.ex. genom ett filter som släpper igenom ett väldefinierat våglängdsband. I dessa bilder mäts sedan den variabla stjärnans styrka (och t.ex. styrkan av en referensstjärna) med hjälp av kameraprogrammets analysdel.