Stjärnor förekommer ofta i hopar och därför finns mängder av observerbara stjärnhopar på himlen. Det finns två huvudtyper - klotformiga (gamla) och öppna (unga) - och exempel från båda typerna finns lätt observerbara under större delen av året. De klotformiga hoparna är kompakta och lämpar sig väl för CCD-kameran. Vad gäller de öppna hoparna är de ofta större och skälet till det är att de i allmänhet är mera närbelägna.

 

 

Den klotformiga stjärnhopen M13 i Herkules

 

Ett projektarbete om stjärnhopar bör nog grunda sig på en beskrivning av teorin bakom dem. Hopar är nämligen viktigare för astronomivetenskapen än vad man kanske först tror. Det faktum att stjärnorna i en hop ligger på samma avstånd ifrån oss (annars vore det just ingen hop) gör t.ex. att deras inbördes ljusstyrkeskillnader avspeglar deras verkliga skillnader i utstrålad effekt. Dessutom kan man anta att stjärnorna i en och samma hop bildades ungefär samtidigt och att därför variationerna mellan stjärnorna snarare beror på t.ex. mass-skillnader än åldersskillnader. Man kan faktiskt bestämma en hops ålder genom att mäta stjärnornas skenbara ljusstyrkor och färg (temperatur).

Ett mera avancerat projektarbete skulle kunna bestå i att flera bilder togs av varje hop, med olika filter framför kameran. I så fall skulle stjärnornas ljusstyrka och färg (skillnaden mellan styrkan med de olika filtren) kunna bestämmas, och därmed åldern. De filter som bör användas finns definierade i olika fotometriska system (t.ex. BV-systemet). Sådana filter finns tillgängliga på observatoriet.