När man hör ordet komet tänker man kanske först på de stora och iögonfallande kometerna som visat sig på himlen genom historien. Kanske kommer namnet Halleys komet upp. Halleys komet finns ju t.o.m. avbildad på den berömda Bayeuxtapeten, där den lyser på himlen över kombattanterna i slaget vid Hastings 1066.
Även om dessa kometer är mäktiga att se då de uppenbarar sig på himlen, är det förstås inte så troligt att en gymnasist som gör projektarbete har sådan tur att en så stor komet uppenbarar sig just den termin arbetet skall göras.
Trots att många kometer är periodiskt återkommande och därmed möjliga att förutsäga vad gäller position på himlen, är det svårt att säga hur de skall te sig för en observatör. Inte alla passager nära jorden och solen ger lika stora skådespel och dessutom är i allmänhet de mest magnifika kometerna nya upptäckter, som ofta är extremt långperiodiska.
Har man bara ett tillräckligt bra instrument, syns emellertid i stort sett alltid någon komet på himlen. De syns då som diffusa objekt, som ofta hastigt rör sig bland stjärnorna. Med hastigt menas då att de märkbart syns en rörelse relativt stjärnorna på några minuter. Svårigheten är att hitta dem.
Ett typiskt exempel var komet Schaumasse (1993). Den rörde sig så hastigt över himlen att teleskopet och CCD-kameran måste låsas på kometen under exponeringen snarare än på stjärnorna i samma synfält. Bilden här är därför egentligen summan av ett stort antal delbilder, som av datorn passats ihop så att kometen fixerats. Kometens hastighet kan förstås då beräknas ur stjärnspåren, om den totala tiden för exponeringen är känd, d.v.s. den effektiva exponeringstiden plus dödtiden.
Komet Schaumasse som var synlig våren 1993. Kameran har här följt kometen och därför är stjärnorna i omgivningen deformerade.
Ett projektarbete skulle kunna bestå i att leta reda på och fotografera en sådan komet. Med lite tur kan kometen då också följas en bit på himlen, och om avståndet är känt, kan momentanhastigheten i banan uppskattas.
Hur hittar man då sådana kometer och hur svaga är de? Det bästa tipset är att gå till nätet för information. Ett exempel är Weekly Information about Bright Comets.
Det som kan utläsas är framför allt kometens beräknade position i astronomiska koordinater (s.k. ekvatoriella koordinater) och dess beräknade ljusstyrka i astronomiska s.k. magnitudenheter (ung. logaritmerad intensitet). Med utgångspunkt från dessa data kan kometens rörelse plottas på en stjärnkarta och dessutom kan man avgöra om den är tillräckligt ljus för att kunna observeras med t.ex. CCD-kameran i Oxie.
Det är svårt att säga hur svaga kometer som kan detekteras med observatoriets CCD-kamera. Det beror framförallt på hur de ser ut. Är de stellära, d.v.s. nästan punktformiga, kan mycket svagare kometer ses än om de är diffusa. Ofta finns en indikation om detta i förutsägelsen.
