Blickarna vandrade vidare och upptäckte det gamla stora teleskopet och det lilla dito. ”Wow! Är det där ett mikroskop? – Jaja, ett teleskop?”.

Så börjar Resan i rymden. Ljuset släcks ner och första bilden blir ordentligt synlig. Barnen får frågan vad de tycker att bilden föreställer, och genast kommer svar som: ”En måne med hatt!” eller ”En raket som sprutar eld!” Bilden ritades av en pojke, som heter Filip Johannesson för många år sedan, och har sedan dess varit inledningen på visningsserien för barn.

Resan börjar med en kort presentation av Tycho Brahe och hans kärlek både till rymden och till att bråka med andra människor. Och något lite om hans konstgjorda näsa. Och den där näsan är av stort intresse: ”Var det verkligen en konstgjord näsa?” och ”Hur kunde han andas genom denna näsa?”.

Resan går vidare via Vintergatan med dess stjärnor samt nebulosor, innan vi landar i Solsystemet. Två experiment ingår i visningen; ett där jag ”kokar en stjärna”; visar vad som behövs för att det ska bli en ny stjärna, stoft och gas, eller jord och luft i mitt fall. Det andra experimentet visar likheter mellan ett äpple och en stjärna. Är fler än man kanske kan tro!


Efteråt applåderar barnen och jag varandra för att vi har visat så mycket kunskap om rymden.

Slutar gör vi med att gå ut i teleskophuset, drar av taket och tittar på något intressant som finns på himlen. Finns det inget, eller det är på dagen, tittar vi mycket nära på Oxies vattentorn, en mycket märklig upplevelse, jag lovar.


Peter Hemborg
Tycho Brahe Observatoriet