I maj månad dröjer nattmörkret allt mer i Skåne och blir dessutom allt kortvarigare. Den som vill se skånsk stjärnhimmel såhär års är alltså hänvisad till obekvämare tider på dygnet än under vintern, men är ändå lyckligare lottad än våra nordligare vänner. Redan 22 maj inträffar midnattssol vid Treriksröset. Vad ser man då när stjärnorna framträder vid fram emot 23-tiden under majkvällarna? De stjärnbilder som hör vintern till -- Orion, Stora hunden m.fl. -- står nu så nära solen på himlen att de inte går att se längre. Däremot höjer sig Svanen, Örnen och Lyran i öster kring midnatt och signalerar att sommaren är på väg. De ljusaste stjärnorna i dessa tre stjärnbilder (Deneb, Altair och Vega, respektive) bildar en triangel som brukar kallas Sommartriangeln.
Lägg märke till att Deneb är ungefär lika ljus som Altair. Vi vet att Altair ligger ungefär 17 ljusår bort, samtidigt som Deneb ligger ca 2500 ljusår bort. Detta visar att Deneb i absoluta mått är mycket ljusstarkare än Altair. Stjärnor är olika: Deneb är en s.k. superjätte (som nästan slukat jorden om stjärnan placerats i solen ställe) medan Altair bara är dubbelt så stor som solen. Detta stjärnpar i Sommartriangeln, som ser ganska lika ut på himlen, men ligger på så olika avstånd, illustrerar väl hur olika stjärnor kan vara. Litet astrofysik för husbehov!
I söder syns vid midnatt tre ljusstarka stjärnor, varav en inte är någon stjärna: Det är planeten Saturnus, stjärnan Spica i Jungfrun och stjärnan Arcturus i Björnvaktaren. Spica är faktiskt en dubbelstjärna, men dess två komponenter ligger så nära varandra att de inte går att särskilja i ett vanligt teleskop. Lågt i nordväst hittar vi Tvillingarna, med de ljusa Castor och Pollux, och högre i väster Lejonet. Stjärnbilden Kräftan, i väster mellan Lejonet och Tvillingarna, bjuder på en grann vy i fältkikare. Nära stjärnbildens mitt hittar man med kikarens hjälp en samling av stjärnor kallad Bikupan. Det är en öppen stjärnhop, belägen ca 600 ljusår bort, som består av nybildade stjärnor. På kartan nedan kallas Bikupan för Praesepe.
Amatörastronomer, tidningsbud, nattramlare och andra med orsak att vara ute vid tre-snåret på morgonen kan i öster se den mäktiga stjärnbilden Pegasus gå upp. Lågt i söder står den röda superjätten Antares i Skorpionen.
En enda planet är lätt att få syn på någon längre tid denna majmånad. Det är Saturnus, som syns väl i söder eller sydväst allt eftersom natten går. Ett litet teleskop visar oss planetens berömda ringar. Jupiter och den tunna månskäran står lågt i nordväst efter solnedgången den 12 maj (bilden ovan visar månen och Jupiter 12 maj i en fältkikare). En nästan full måne gör Saturnus och Spica sällskap på himlen den 22 maj. Den som söker en utmaning kan mot slutet av månaden lågt i nordväst spana efter Merkurius, Venus och Jupiter tätt tillsammans på himlen efter solnedgången. En fältkikare hjälper och fri horisont är nödvändig.
