Höstens stjärnhimmel sedd mot söder vid 22-tiden
Höstmörkret håller så sakta på att sänka sig. Det ger nya möjligheter att titta uppåt på natten. Från ca kl 21.30 börjar himlen bli mörk. Enda synliga planeten är Saturnus, som dock går ner i sydväst, strax efter solnedgången. Men det finns mycket annat att titta på icke minst meteorer och satelliter. I slutet av månaden dominerar fullmånen.
Efterhand som året går förskjuter sig stjärnhimlen successivt så att de östra delarna kommer mer fram. Detta beror på jordens rörelse runt solen. Samtidigt blir nu dagarna kortare. Dessa effekter motverkar varandra något så att sommarens stjärnbilder fortfarande syns bra i augusti och september. Kartan ovan visar en stor del av stjärnhimlen som den ser ut när man tittar mot söder vid 22.00 tiden. Stjärnbilderna som dominerar är Svanen, Lyran, Örnen och Herkules. Lite senare kommer Pegasus och Andromeda allt högre på stjärnhimlen. I nordöst hittar man Cassiopeia. Klicka på kartan ovan för mer detaljer.
Vad ser man i en kikare?
Även om man på en mörk plats ser många stjärnor för blotta ögat, ser himlen helt annorlunda ut i en vanlig kikare. En 7x50 kikare uppfångar kanske 50 gånger mer ljus än ett obeväpnat öga och man kan därför se stjärnor som är ca 50 gånger ljussvagare. Tittar man i en stjärnbild som ligger lämpligt till ser man alltså massor med stjärnor. Stjärnbilden Svanen är en sådan lämplig stjärnbild. Dels ligger den högt på himlen, dels ligger den i Vintergatsbandet, som ju består av en oerhörd mängd ljussvaga stjärnor. Figuren nedan visar stjärnbilden ungefär som den kan se ut på en mörk plats med kikare. Notera att kikarens synfält är begränsat, man ser kanske 1/3 till 1/2 av stjärnbilden samtidigt.
Andromedagalaxen
Ett spännande objekt att försöka hitta med en enkel kikare är Andromedagalaxen. Kartan nedan kan vara till hjälp. Utgå från "Pegasuskvadraten" och leta successivt österut (vänster). Inga detaljer syns utan intrycket är en diffus ljusfläck. Galaxen ligger på ca 2.5 miljoner ljusårs avstånd och kan faktiskt ses även med blotta ögat. Ljuset man ser från galaxen skickades alltså ut innan människan fanns.
Meteorer och satelliter
Under sensommaren och hösten är det goda tider för att se meteorer och satelliter på himlen. Två meteorsvärmar, Delta-Aquariderna och de mera kända Perseiderna, har maximal aktivitet i början av månaden, men kan därefter ses ett par veckor, om än i mindre omfattning. Augusti är också en utmärkt månad för att hitta satelliter. Solen, som ju står högt på dagtid under sommaren, är av samma skäl bara lågt under horisonten på nattid. Detta innebär att den kan belysa satelliter, som ju ligger hundratals kilometer över jordytan, under ganska lång tid. Mest spektakulär är passagen av den internationella rymdstationen, ISS. Den är klart ljusare än någon stjärna. Efter att den i söder passerat kl 21.35 den 16 aug får vi dock får vi vänta tills mitten av september för att se den igen, då på morgonen. Många andra satelliter passerar under en kväll. För närmare information, se www.heavens-above.com.
