Peter Hemborg berättar:
Det är stora barn, eller jag ska kanske kalla dem för ungdomar; betänk att jag oftast har barn som är 5 och 8 år gamla. Så det var en utmaning att ta hand om dessa besökare, och lägga sig på en nivå som passade dem. Men utmaningar är till för att överbryggas, och denna visning skulle visa sig bli minst lika bra som dem jag genomför för yngre barn.
Jag börjar som vanligt med att berätta om Tycho Brahe och några episoder ur hans liv. Och blev belönad med rynkade ansikten och utrop av obehag när jag berättade hur Tycho Brahe förlorade sin nästipp i en svärdsduell.
Så fortsatte jag att berätta om stjärnors liv och leverne, och gjorde experimentet med att ”koka en stjärna”; jag blandade ihop jord (stoft) och luft (gas) och låtsades värma upp det på overheadapparaten. Så frågade jag barnen hur lång tid det behöver gå för att en ny stjärna ska bli till. Jag frågade, skakande på huvudet, om det tar 100, 1 000, 10 000 år innan det är en färdig stjärna… ”1 miljon år!”, ropar sedan en av flickorna. ”Ja”, svara jag, ”det tar en miljon år innan en ny stjärna är färdig för att börja lysa. Helt rätt!”. Jag fortsatte: ”Jämför med ett människofoster, som ligger c:a nio månader i mammans mage innan det är färdigt att födas; en stjärna behöver alltså en miljon år innan den är färdig att börja leva.
Glada skratt blev det när jag jämförde vår sol med ett gult äpple. I mitten av både äpplet och solen finns det kärnor; i äpplet äpplekärnor och i solen vätekärnor. För att visa att solen har levt halva sitt första och gula liv och använt hälften av sitt väte-”matförråd” äter jag upp kärnhuset.
Det blev stort jubel då jag grimaserande åt upp och svalde kärnhuset. Förhoppningsvis gör detta lilla förfarande att barnen lättare förstår att solens väte är ”uppätet” eller förbrukat
Föredraget avslutades med en rundtur bland våra planeter. Barnen hade ganska gott hum om vilka planeter som hette vad, och kunde även lite fakta om dem. Och jag fyllde på med ytterligare fakta för att fördjupa och vidga deras kunskaper. Frågorna var också ganska många och bra under hela föredraget.
Avslutade gjorde vi med att titta i teleskopet. Denna gång var det stjärnklart och både Mars och många stjärnbilder var synliga. Jag visade barnen planeten Mars, medan Niclas Henricson gav de unga en snabborientering av kvällens stjärnbildsmeny. Barnen gav upp små tjut av glädje över att få se en riktig planet i ett riktigt teleskop, även om några tyckte att den var mer gul än röd i färgen. Så slutade en mycket uppskattad visning och barn och vuxna gav sig iväg mot Oxie station för att ta tåget hem till Malmö.
