Vi får denna månad chans att se nyupptäckta komet Lovejoy röra sig norrut över himlen och vara synlig för blotta ögat om man har mörk himmel. Orion, Oxen och Jupiter i Lejonet präglar kvällshimlen medan Saturnus och Jungfrun syns under morgontimmarna. Meteorsvärmen Kvadrantiderna störs dessvärre av månljus. Jorden står för övrigt som närmast solen, alltså i perihelium, 4 januari. Att vi har vinter för närvarande beror på att jordens norra halvklot lutar bort från solen och att vi därmed inte nås av så mycket solljus. Vid 19-tiden på januarikvällen är Jupiter på väg upp i öster tillsammans med Lejonet. Högre upp står Tvillingarna, och i sydöst står "vintertriangeln" bestående av Betelgeuse i Orion, Sirius i Stora hunden och Procyon i Lilla hunden. Högre upp finner vi Oxen, och i väster sänker sig Pegasus. Kartan nedan visar kvällens stjärnhimmel vid 19-tiden, åt sydöst:

Djuprymd

Är man långt ifrån störande belysning och har mörkeranpassade ögon finns det en hel del objekt -- som inte är stjärnor! -- utanför vårt eget solsystem som man kan få syn på under en januarikväll. Länkarna i detta stycke går till de översiktskartor som Sky & Telescope och IAU framställt. I Kräftan finner vi den öppna stjärnhopen Bikupan (M 44), ca 600 ljusår avlägsen och bestående av ungefär 500 miljoner år gamla (alltså rätt nybildade) stjärnor. I Orions svärd finns den berömda nebulosan, Orionnebulosan (M 42), drygt 1300 ljusår bort, där nya stjärnor bildas. Mellan Perseus och Cassiopeia ser vi den s.k. Dubbelhopen; den består av två öppna stjärnhopar (mycket nybildade, bara drygt 10 miljoner år gamla), 7500 ljusår avlägsna. De kallas på kartan för NGC 869 och NGC 884. I Oxen finns de två öppna stjärnhoparna Hyaderna (150 ljusår bort, vid nosen på Oxen, 600 miljoner år gammal) och Plejaderna eller Sjustjärnorna (450 ljusår bort, 100 miljoner år gammal) bestående av unga stjärnor. Slutligen, bland dessa exempel på sevärdheter för blotta ögat, vår närmaste stora galaxgranne: Andromedagalaxen (M 31) i Andromeda, 2,5 miljoner ljusår avlägsen och därmed det mest avlägsna föremål som är någorlunda lätt att sikta med blotta ögat. En liten kikare hjälper en att iaktta dessa djuprymdsobjekt, men även som de dimfläckar de ter sig som för blotta ögat kan de kittla fantasin.

Planeterna

Merkurius och Venus står tillsammans lågt över horisonten i sydväst efter solnedgången kring månadens mitt. Fri horisont krävs och kikare rekommenderas för att se våra inre grannar i solsystemet. Den 14 januari når Merkurius maximal östlig elongation, alltså sitt största skenbara avstånd från solen på himlen för denna gång. Mars står ganska lågt i sydväst efter solnedgången men gör ett blygsamt intryck. På grund av planetens stora avstånd, och all den luft dess ljus måste passera genom när den står så lågt, når den nu bara andra magnituden. Januarikvällarnas mest iögonfallande planet är Jupiter, som glänser vid magnitud -2. Planeten står framför huvudet på Lejonet, och bildar ett fint par med Lejonets ljusaste stjärna, Regulus. Månen gör dem sällskap 8 januari. En liten kikare visar oss Jupiters fyra största månar. I sydöst före soluppgången står Saturnus, 16 januari tillsammans med den avtagande månskäran.

Meteorer och en ny komet

Meteorsvärmen Kvadrantiderna når sitt maximum i aktivitet 4 januari, dagen innan fullmåne. Månens ljus stör alltså betydligt. Svärmens meteorer verkar komma från riktningar mot Björnvaktaren, men den är uppkallad efter (den nu inaktuella) stjärnbilden Murkvadranten. Dessa meteorer förmodas ha sitt ursprung i asteroiden 2003 EH1, som möjligen är en slocknad komet.

Apropå kometer står C/2014 Q2 Lovejoy bra till i januari och kan vara synlig för blotta ögat under mörk himmel. Denna komet upptäcktes i augusti 2014 av Terry Lovejoy i Australien och når perihelium under januari. Under januari står kometen bra till på kvällshimlen och rör sig norrut genom Haren, Floden, Oxen och Stenbocken. Seiichi Yoshida har översiktliga sökkartor. Till LIADA rapporterades i slutet av december 2014 en magnitud på ca 5,0.

Ockultation av stjärna i Lejonet

Månen ockulterar (skymmer) stjärnan Pi i Lejonet på kvällen 8 januari. Pi är en röd jättestjärna belägen ca 400 ljusår från oss. Månens solbelysta sida döljer stjärnan kl 21:10, och stjärnan blir åter synlig kl 21:58 vid den icke-solbelysta sidan. Tiderna gäller för Skåne och varierar där en aning beroende på var man befinner sig. Pi i Lejonet är synlig för blotta ögat, men med månen så nära intill hjälper en kikare om man vill följa förloppet.

Morgonstjärnhimmel

Före soluppgången är Jupiter på väg neråt i väster. Saturnus och Jungfrun står i söder tillsammans med Arkturus i Björnvaktaren. Kartan nedan visar morgonstjärnhimlen i januari vid 07-tiden. I öster hinner Sommartriangeln, alltså Deneb, Vega och Altair nätt och jämnt gå upp innan solen stör för mycket med sitt ljus.

Anders Nyholm

Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.