Oktobers himmel visar oss meteorsvärmen Orioniderna och Uranus under gynnsamma förhållanden. Jupiter pryder morgonhimlen. Nu, efter höstdagjämningen, kan vi se både sommarstjärnbilder som Svanen och Lyran, men också vinterstjärnbilder som Oxen. Natthimlen präglas av den stora Pegasus. Dessutom, varför inte ta fram kikaren och spana efter en elegant dubbelstjärna i Draken?

Kvällshimlen

Oktoberhimlen visar oss på kvällen flera ståtliga stjärnbilder och, om vi står på en mörk plats, Vintergatan som ett suddigt stråk över himlen. Allt eftersom kvällen går sänker sig i väster Svanen, Lyran och Örnen, medan Pegasus höjer sig i öster och Oxen och Plejaderna klarar trädtopparna. Kartan nedan visar kvällshimlen i söder.

Bortom solsystemet –-- en vacker dubbelstjärna i Draken

På oktoberhimlen står stjärnbilden Draken bra till i väster på kvällarna. Det är en utsträckt stjärnbild som slingrar sig runt norra himmelspolen och den är inte särskilt rik på iögonfallande stjärnor. Drakens "huvud" är dock ganska framträdande och ligger rätt nära den ljusa Vega på himlen. En av stjärnorna i drakhuvudet, Ny Draconis (eller Kuma), är en dubbelstjärna som är sevärd i fältkikare. De två komponenterna i dubbelstjärnan ligger ca 1 bågminut ifrån varandra, vilket är på gränsen vad ögat kan upplösa. I en fältkikare, som t.ex. undertecknads med 7 ggr förstoring, framträder stjärnparet tjusigt upplöst.

Är det då ett äkta par? Jo, det man ser i kikaren är en fysisk dubbelstjärna, där komponenterna kretsar runt varandra. Systemet ligger ungefär 100 ljusår bort och stjärnorna vi ser har massor på ca två solmassor vardera. Keplers tredje lag ger oss då en uppskattad omloppstid på åtminstone 40000 år. För två varv sedan täcktes Skåne av inlandsisen! Det finns förresten ytterligare en stjärna i detta system, men den syns inte i kikaren. Kartan till höger visar Kumas läge på himlen.

Planeterna

Planeten Uranus står i opposition, mittemot solen på himlen, den 7 oktober. Denna isjätte befinner sig då ungefär 3 miljarder kilometer från oss i Fiskarna och ser i ett teleskop ut som ett litet grönblått knappnålshuvud. God syn och mörk himmel kan låta en skymta planeten utan hjälpmedel, men en kikare hjälper mycket. Utgår man för blotta ögat från Algenib, den nedre vänstra stjärnan i pegasuskvadraten, och fortsätter därifrån med fältkikare ner mot Delta i Fiskarna ser man där en böjd krycka av fyra stjärnor (med Delta i toppen), vid vars fot man finner Uranus. Se kartan till höger, beräknad för mitten av oktober. Se även denna karta.

Den 12 oktober kan man under kvällen i öster se månen och Aldebaran i Oxen tillsammans på himlen. I sydöst före kl. 5 på morgonen kan man se Jupiter, månen och Regulus i Lejonet bilda en triangel. Regulus är en blå stjärna som är en del av ett fyrstjärnesystem, ungefär 80 ljusår bort.

Alldeles i solnedgången den 25 oktober ockulterar (skymmer) månen Saturnus. Teoretiskt sett borde inträdet bakom månen gå att se, men så nära horisonten och mot så ljus himmel blir det svårt. I skymningen den 28 oktober syns i sydväst månskäran och Mars tillsammans. Mars är för tillfället inte särskilt framträdande, och dess ljusstyrka är nio gånger mindre än vid oppositionen för ett halvår sedan. Den morgonpigge med fri horisont i öster kan spana efter Merkurius som syns före soluppgången i slutet av oktober (den 22 oktober i sällskap med en mycket tunn månskära). Merkurius tilltar betydligt i ljusstyrka under dagarnas lopp och skiner som starkast (magnitud -0,4) i oktober på måndadens sista dag. Sett i ett teleskop har Merkurius då växt från en tunn skära till ungefär halv fas.

Meteorer

Den 22 oktober når meteorsvärmen Orioniderna sin maximala aktivitet. Stoftet i denna svärm kommer från Halleys komet och svärmens namn kommer av att meteorerna verkar komma från "riktningen Orion" (för att tala med Harry Martinson; jmf. sång 11 i Aniara). Ungefär 20 meteorer per timme kan väntas och 23 oktober är det nymåne, så himlen blir mörk.

Morgonhimlen

Som vanligt låter oss morgonhimlen tjuvtitta på nästa årstids stjärnhimmel. Är man ute före klockan 5 på morgonen (sommartid) ser man Pegasus gå ned i väster, medan Sirius i Stora hunden, Oxen och Orion står i söder. På östra himlen gapar Lejonet över Jupiter i Kräftan. Kartan nedan visar en del av morgonhimlen. Värt att nämna denna höst är att vi ser Jupiter och dess fyra största månar från en sådan gynnsam vinkel att man kan se månarna ockultera varandra. Detta händer ungefär vart sjätte år. En kikare eller ett teleskop behövs för att följa dessa förlopp. Mer information finns här.

Anders Nyholm

Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.