Efter höstdagjämningen kommer mörket allt snabbare. Redan från kl 19.30 är himlen mörk. I öster blir planeten Jupiter allt mer dominerande och kommer att synas väl under hela hösten. Övriga planeter synliga för blotta ögat ligger för närvarande nära solen och syns därför inte på natthimlen.
Efterhand som året går förskjuter sig stjärnhimlen successivt så att de östra delarna kommer mer fram. Detta beror på jordens rörelse runt solen. Samtidigt blir nu dagarna kortare. Dessa effekter motverkar varandra något under en period så att stjärnbilderna är nästan desamma när himlen blir mörk. Kartan nedan visar en stor del av stjärnhimlen som den ser ut när man tittar mot söder vid 21-tiden. Stjärnbilderna som dominerar mot sydväst är fortfarande Svanen, Lyran, och Örnen. Lite senare kommer Pegasus och Andromeda allt högre på stjärnhimlen. Klicka på kartan för mer detaljer.
Andromedagalaxen
Ett spännande objekt att försöka hitta med en enkel kikare är Andromedagalaxen. Kartan nedan kan vara till hjälp. Utgå från "Pegasuskvadraten" och leta successivt österut (vänster). Inga detaljer syns utan intrycket är en diffus ljusfläck. Galaxen ligger på ca 2.5 miljoner ljusårs avstånd och kan faktiskt ses även med blotta ögat. Ljuset man ser från galaxen skickades alltså ut innan människan fanns.
Stjärnhimlen sedd mot norr
Tittar man norrut hittar man, som alltid, Polstjärnan, rakt i norr på ca 55 graders höjd. Detta motsvarar nämligen direkt den latitud (eller breddgrad) man själv befinner sig på. Stora Björnen, vars ljusare stjärnor är mer kända som Karlavagnen, står nu som lägst över horisonten, i norr. Denna stjärnbild är cirkumpolär, vilken innebär att den aldrig går under horisonten. Högt uppe på stjärnhimlen återfinns Cassiopeia, lätt igenkänd som ett W (eller möjligen ett M...).
PL
