Höstmörkret är på väg mot vintermörker, inte minst genom återställandet av våra klockor till normaltid. Stjärnhimlen är mycket vacker mellan molnen och planeten Jupiter fortsätter att dominera i sydost. Passa på att studera två stjärnor som ändrar sin ljusstyrka!

Dels är den berömda variabla stjärnan Mira just nu som ljusast, dels ligger förmörkelsevariabeln Algol bra till för observation. Båda stjärnorna kan observeras med blotta ögat.


 

Stjärnhimlen på tidiga kvällen domineras fortfarande av höstens stjärnbilder (se oktoberhimlen) och planeten Jupiter lyser starkt i sydost. Cassiopeia och Perseus står högt på himlen. Senare under natten kan man få syn på Orion, som stiger upp i sydost, ett säkert vintertecken.

Två variabla stjärnor

Många tror kanske att himlen är oföränderlig. Men vi vet samtidigt att den kan korsas av satelliter och att månen och planeterna rör sig i förhållande till stjärnorna, om än långsamt. Kanske vet inte alla att en del stjärnor faktiskt ändrar sin ljusstyrka (notera att stjärnornas "blinkningar" helt beror på jordatmosfärens störningar). Men många stjärnor varierar sin ljusstyrka under loppet av timmar, dagar och månader. Just nu finns det två sådana stjärnor som lätt kan observeras för blotta ögat.

Mira

Stjärnan Mira är en sk långperiodisk variabel i stjärnbilden Valfisken, som just nu kan ses ganska väl lågt i söder. Denna stjärna pulserar och kan när den är som störst ha en ljusstyrka som är flera tusen gånger sin minimiljusstyrka. För tillfället är Mira nära maximum och är tydligt synlig för blotta ögat. Detta sker var 11:e månad. På kartan nedan är Mira markerad med sin närmaste omgivning. Ett antal närliggande stjärnors ljusstyrkor (magnituder) är också markerade (utan decimaltecken). Genom att jämföra med dessa kan man mäta Miras ljusstyrka och följa dess kommande avtagande. Så småningom krävs en kikare för att följa förloppet. Mer Mira-info.

 

Algol

Stjärnan Algol i stjärnbilden Perseus ändrar också märkbart sin ljusstyrka, dessutom betydligt snabbare än Mira. Algol är en sk förmörkelsevariabel och ljusändringarna uppstår beroende på att det är en dubbelstjärna vars två komponenter är i omlopp runt varandra. När de passerar framför varandra, sett från jorden, minskar deras sammanlagda ljusstyrka på ett mycket regelbundet sätt. Algol befinner sig normalt i maximum, tiden mellan två skarpa minimum är 2 dagar och 21 timmar. Detta förlopp kan man enkelt observera för blotta ögat. Nedanstående karta kan underlätta, även här är närliggande stjärnors ljusstyrkor markerade (utan decimaltecken).
 

Förmörkelsevariabeln Algol i stjärnbilden Perseus. Klicka på kartan för större bild.