Onsdagen den 17 september var det åter dags för Tycho Brahe-observatoriets barngrupper att träffas igen. Först var det dags för Rymdungarna, barn mellan 6½ och 10 år, att träffas. Träffen började med fika, och matgåta på samma gång. Barnen tycker mycket om att fikat även är en gåta. Denna onsdag fick barnen blåbärssoppa och i den droppades det ner droppar av grädde. Eller, så nöjde man sig med lite grädde. Och vad var det vi såg? Jo, barnen såg galaxer, stjärnor och en och annan nebulosa. Barnen berättade vad de såg, och hur de tänkte när de såg det de såg. På det blev det lite diskussion om vad en stjärna eller en galax eller en nebulosa är. Underbart roligt!
Efter inledande fika och pratstund var det dags att börja på dagens tema, som var raketer. Först på startplattan stod petflaskraketen. Ni, som följer observatoriets barngrupper, minns säkert, att vi gjorde en uppskjutning av petflaskeraket, även på försommaren. Och kanske har ni också sett filmen från detta tillfälle? Denna uppskjutningen var så populär, att barnen hade önskat ett nytt tillfälle med denna raket, och det är klart att vi då skulle göra det igen! Dessutom har ju Rymdungarna en del nya medlemmar, som inte hade gjort detta innan, så vi körde på det. Ut med barn och ut med raketen.
Gick det bra? Nej. Inte till en början. En läckande ventil ställde till det. Luften pös ut ur raketen! Men, ni vet hur det är med raketuppskjutningar? Det kan vara problen. Dock, med en ny ventil, blev allting mycket bättre! Barnen ställde sig på en rad och turades om att pumpa; pumpa och pumpa. Trycket inne i flasken steg och steg, och - PLÖTSLIGT - for raketen rakt upp mot himlen och... trillade ner i åkern bredvid observatoriet. Många "wow" och "oj" och många skratt kom ur allas munar! Ut i åkern för att hämta raketen. "Ska vi skjkuta upp raketen en gång till?", frågade astropedagogen - "JAAA!!!", svarade barnen - och de vuxna. Så, förberees flaskan genom att hälla i mer vatten. Och resenärer - nyponauter, björnbäronauter och en och anna lövonaut tog plats. Raketen på startplattan, barn på rad, pumpa, pumpa och så - med drivmedlet sprutande ur rakaten, for den igen upp i luften, och ner på jorden.
Vi var alla överens om att det skulle ske en tredje uppskjutning. I med vattenbränslet, i med fler passagerare, på plats på startplattan, barn i rad, som pumpade och pumpade. Och - PLÖTSLIGT - brakade fotpumpen ihop, slutade att fungera. Ledsna miner. En mamma ryckte in och försökte laga pumpen, men förgävas. Pumpen var ur funktion.
Rymdungarna avslutade med att åter samlas i Lilla salen. Vi var alla uppspelta och lyckliga, och behövde "landa". Barnen tog fram sina arbetsböcker för att visa upp sina fina och utsmyckade framsidor. Där fanns klistermärken och teckningar med rymdmotiv eller enfärgade guld- och silverpapper. Barnen samlade ihop alla sina saker, och därmed var det dags att samlas på gårdsplan. Det var dags för kvällens andra raket; en "hand- och fotraket". Klappande händer och stampande fötter, och - PLÖTSLIGT - for vi alla upp i luften, 4 cm, och sedan ner med en vig studs. Eller något.
Efter Rymdungarna var det dags fär Observatoriegänget, barn och unga mellan 11 och 14 år. Först samling i soffan för småprat och fika, också matgåta. Många häftiga utrop kom, när de unga såg hur grädden träffade ytan och gled ut. Och visst fanns det, också här, galaxer och stjärnor. Obsgängets första punkt var stjärnhimmelnsmytologi. På UR-Play finns några korta filmer, som handlar om just mytologi. Men, inte bara den grekiska, utan även mytologi från Nordamerika och Afrika. Det, som vi ser som Orion, och hans bälte och sköld, kan man i Nordamerika, se som indian-kanoter. I Afrika ser man zebror, vita sådana, i bältet. I Thailand, ser man det vi ser som Plejaderna, som sju små kycklingar.
Eftersom det var stjärnklart gick vi sedan ut till Meade-teleskopet, gick igenom hur man startar upp. Därpå gjorde vi sedan en rundtur bland planeterna i vårt solsystem, och såg - Neptunus, i alla fall. Innan vi slutade berättade vi för varandra vars en rymdnyhet; en stående punkt på Observatoriets träffar. Därmed var tiden ute, och de unga tog sina vuxna med sig och åkte hem.
