Jorden har just passerat ett stoftmoln i rymden som orsakade fler stjärnfall än vanligt. Det var meteorsvärmen Perseiderna som varje år har ett maximum runt 12-13 augusti.  Observatoriet hade öppet för allmänheten för att guida på himlen och visa stjärnhimlen och planeter genom teleskop.

Första kvällen var det i huvudsak mulet med regnskurar. Det hindrade dock inte flera besökare att komma till observatoriet. I brist på meteorer fick de istället lyssna på tre kortföredrag, om sällskapet, om Perseiderna och ett extra astrofotoföredrag av Ronnie Svensson, som berättade om sina egenobserverade planetbilder. Det blev också tillfälle att få en närmare titt på våra två huvudteleskop. 

Andra kvällen var vädret avsevärt bättre, om än inte molnfritt. Nya besökare fick nu faktiskt se några meteorer. Våra teleskop visade flera olika objekt, framförallt tittade Saturnus fram senare på natten – en syn som alltid genererar förvånade och imponerade utrop. Våra besökare blev förstås nöjda, alla hade gjort teleskopobservationer – i många fall för första gången någonsin. Och alla hade sett åtminstone en meteor innan de gick hem.

Delar av funktionärsgänget som var på plats den 12 augusti.

Vad är en meteor?

Meteorer är stoftpartiklar som med hög hastighet, ofta tiotals kilometer per sekund, kolliderar med jorden och genom friktion mot jordatmosfären hettas upp och förångas. Detta ser ut som ett snabbt ljusspår (någon sekund) som rör sig över himmeln. En större partikel ger ett kraftigare ljussken, men endast i sällsynta fall når föremålet marken (meteorit).

Meteorsvärmen Perseiderna återkommer årligen i augusti månad. De orsakas av att jorden passerar i närheten av kometen Swift-Tuttles banplan, i vilket stoft från kometen har ansamlats. Kometen själv finns fortfarande kvar och kan vid sällsynta fall komma nära jorden. År 4479 beräknas kometen komma inom ett avstånd av ca 6 miljoner km och sannolikheten för en kollision med jorden då uppskattas till 1 på miljonen.