Under mina visningar gör jag ett experiment för att visa vad som behövs för att en ny stjärna ska bildas. Jag ställer en glaskaffekanna på en tänd overheadapparat, häller jord i kannan och pumpar ner luft från en cykelpump. Så berättar jag om hur jorden och luften (stoft och gas) blandas, blir tjockare och tjockare, för att till slut bli så varm att den börjar lysa. Så har en ny stjärna föds. Innan jag började frågade jag hur många som trodde att jag skulle lyckas respektive misslyckas. Barnen är delade i två ungefär lika stora delar i sin övertygelse.

När jag avslutar experimenterandet säger en flicka i elvaårsåldern: - Du kan ju inte stänga av overheaden, då slutar ju ”kokningen” av den nya stjärnan! Dessutom hade jag ju rätt i att du inte skulle lyckas; det blev ju ingen stjärna idag! Och vem kan vänta en miljon år på att det ska bli en färdig stjärna?

Peter Hemborg