Fyra ljusa planeter pryder himlen under månaden. Gasjätten Jupiter på kvällen, och den ringprydda Saturnus samt våra närmaste grannar Venus och Mars på morgonen. I slutet av månaden syns Mars även på kvällen. Stjärnbilden Lejonet dominerar kvällshimlen. Venus och den tunna månskäran bildar ett vackert par på himlen i gryningen den 27 mars. Dessutom är detta en bra tid på året för att spana efter djuprymdsobjekt i Messiers katalog.
Genom vårdagjämningen 20 mars träder solen åter in på norra stjärnhimlen. Vi går över till sommartid 30 mars, men under det allra mesta av mars har vi normaltid och det gör att nattmörkret ännu infaller vid ganska bekväma klockslag på kvällen. Vid 20-tiden har vi nattmörker och kan se gott om stjärnor. Vad ser då en betraktare i Skåne vid denna tid i mars månad?
Vänd åt sydväst ser man Oxen och Orion. Åt söder ser vi den ljusa stjärnan Sirius i Stora hunden, högre upp stjärnan Procyon i Lilla hunden och ännu högre upp planeten Jupiter, som för tillfället står i Tvillingarnas stjärnbild. Se kartan ovan. I sydöst stiger Lejonet allt högre, och i öster är den orangeröda jättestjärnan Arkturus i Björnvaktaren på väg upp.
Före midnatt har stjärnbilden Jungfrun hunnit gå upp, och står i sydöst. Där ser man för närvarande planeten Mars, som under månaden närmar sig jorden och blir allt ljusstarkare. Bredvid Mars finner vi den ljusa stjärnan Spica (se karta ovan). Vid midnatt ser man Karlavagnen i zenit. Detta kända mönster av stjärnor beskrev Harry Martinson i början av sin bok Midsommardalen från 1938 som "Karlavagnens sju stirrande eldkorn". Egentligen är det ingen officiell stjärnbild, utan ett namn på de stjärnor som bildar bakkroppen och svansen på stjärnbilden Stora björnen.
Den knappt halva månen står i Oxen, nära dess ljusaste stjärna Aldebaran, under kvällen den 7 mars. Månen ockulterar (skymmer) rentav stjärnan 68 Tauri kl. 18:29 denna kväll. Stjärnan är av fjärde magnituden och döljs vid månens icke solbelysta sida; den blir åter synlig vid den solbelysta sidan kl. 19:41. En kikare är bra att ha till hands för att följa förloppet. Stjärnan, 68 Tauri, ligger ungefär 150 ljusår bort. Bilden nedan visar månen och 68 Tauri innan stjärnan döljs.
Jupiter får sällskap av månen på himlen den 10 mars. Efterhand som kvällen går den 18 mars höjer sig i sydöst en sevärd trio: Mars, månen och stjärnan Spica. Mellan midnatt och gryningen den 21 mars kan man se månen och Saturnus, i Vågens stjärnbild, göra sällskap över södra himlen. Strax före soluppgången den 27 mars bildar den tunna månskäran ett par med Venus i sydöst. Fri horisont och en kikare förstärker upplevelsen av detta, som är bland det finaste som himlen kan visa oss. I Cassiopeiabloggen kan man se bilder som Piotr Koppe tog då månen och Venus syntes tillsammans den 26 februari.
En populär aktivitet bland amatörastronomer vid tiden runt vårdagjämningen är att försöka sig på ett Messiermaraton. Det innebär att man under en natt försöker få syn på så många som möjligt av de 103 djuprymdsobjekt som finns förtecknade i 1700-talsasstronomen Messiers katalog. Om vi t.ex. går ut vid kl 21 den 21 mars slipper vi månljus, och har vi en fältkikare med oss kan vi ganska lätt få syn på ett antal objekt i Messiers katalog. Uppsök en mörk plats med så fri horisont som möjligt. Ta ett djupt andetag, för nu ska det spottas M-nummer!
Galaxerna M31 (Andromedagalaxen) och M33 är på väg ned i nordväst, de öppna stjärnhoparna M34 i Perseus respektive M36, M37 och M38 i Kusken och M35 i Tvillingarna är alla synlig i fältkikare. Klassikern Plejaderna (M45, synlig för blotta ögat), också det en öppen stjärnhop, får vi inte glömma. Orionnebulosan, M42, är i en klass för sig, där den sitter i svärdet på Orion. I Kräftan hittar vi de öppna stjärnhoparna M44 (kallad Bikupan) och M67. Lågt på södra himlen står den öppna stjärnhopen M41 i Stora hunden. Som omväxling kan vi se den klotformiga stjärnhopen M3 i Jakthundarna, och (litet längre fram på kvällen) den klotformiga stjärnhopen M13 i Herkules. Hur hittar man dem alla? Sky & Telescope har gjort ett antal stjärnbildskartor som är fritt tillgängliga, relativt detaljerade och kan hjälpa en att med kikare hitta de aktuella Messierobjekten. Länkarna i avsnittet ovan pekar på dessa kartor.
Medan man under vintern på (ganska) bekväm morgontid kunnat se mörk himmel börjar det, efterhand som våren kommer, bli tvunget att gå upp allt tidigare om man vill se stjärnor på morgonen. Vid 04:30-tiden under mars är himlen ännu mörk, och i väster är Lejonet på väg ned. I öster är Örnen, Lyran och Svanen på väg upp. Se kartan ovan. Lågt på norra himlen står Capella i Kusken. Lågt i söder står den röda Antares i Skorpionen. I sydväst, i Jungfrun, står planeten Mars som är den ljusaste "stjärnan" på morgonhimlen. Till dess Venus går upp i sydöst, vill säga. Venus är ungefär 27 gånger ljusare än Mars i mitten av månaden, och ett teleskop kan hjälpa oss att förstå varför: Venus ser ut som en vitaktig halvmåne, medan Mars ter sig som ett rödgult klot som skenbart är hälften så stort som Venus. Vår inre grannplanet lyckas helt enkelt reflektera mer ljus på vårt håll än vad vår yttre granne i solsystemet gör.
Anders Nyholm
Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.
