Sällskapets i särklass mest aktive solobservatör, Lars-Åke Truedsson, har givit oss en uppdatering med de observationer han gjort de senaste två åren. Hans unika och imponerande data visar att solaktiviteten nu befinner sig på väg in i ett minimum. I diagrammet ovan ser vi Lars-Åkes 3434 observationer sedan 2001, markerade med vita prickar. Varje observation består av ett värde på solaktiviteten som benämnes relativtal, Wolftal eller Zürichtal. Man bedömer antalet solfläcksgrupper, multiplicerar det med 10 och lägger sedan till det totala antalet observerade solfläckar.
Varje solfläcksgrupp har en begränsad livslängd, dessutom kan de försvinna bakom solen p g s solens rotation. Dag-till-dag variationerna kan bli ganska snabba och för att ge en mer tillförlitlig uppfattning om den genomsnittliga solaktiviteten visar de röda fyrkanterna månatliga medelvärden.
Se Lars-Åkes tidigare rapporter: 2016, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010 och 2009!
Lars-Åkes egna kommentarer om solaktiviteten just nu:
Solen är på väg in i ett nytt långt solfläcksminimum
Föregående solfläcks minimum var den 4 januari 2008 då nuvarande solfläckscykel 24 (SC 24) också började. Trenden för de senaste solfläckscyklerna från SC 21 visar på minskande solfläcksaktivitet. SC 24 anges som en av de sex minst aktiva sedan den systematiska sammanställningen startade med SC 1, som uppträdde 1755 – 1766. Man jämför då med SC 24 med SC 12, SC 14 och SC 16. Även SC 5 och SC 6, som uppträdde under den kalla perioden Dalton-minimat, ingår också i jämförelsen men dessa två var ytterligare något mindre aktiva.
SC 24 tros upphöra under slutet av 2019 eller 2020. Frågan som då uppstår är hur blir aktiviteten för SC 25. Några förutspår att aktiviteten blir lägre medan andra tror att aktiviteten kommer att likna den som SC 24 uppvisat eller t.o.m. ökar något.
Minimat efter SC 23 var ovanligt långt. Antalet solfläcksfria dagar blev 817. Detta var betydligt längre än det tidigare medelvärdet på 485 dygn.
Hittills i SC 24 har vi haft 401 solfläcksfria dygn (2019-02-28) och ändå har vi inte nått solfläcksminimat. Dessutom räknas även de solfläcksfria dagar som ingår i starten av kommande cykel 25.
Att vi är inne i ett solfläcksminimum då solvinden är svag, märks på att den kosmiska strålningen som når jorden ökar. Detta innebär en ökad risk för cancer speciellt för de som flyger (piloter och passagerare). Strålningen kan jämföras med att under flygningen konstant sitta under medicinsk röntgen. Det är också ökad fara för astronauter. Normalt skyddar solvinden och jordens magnetfält oss från den kosmiska strålningen.
Vid solfläcksminimum uppträder också långlivade koronahål i solens atmosfär. Dessa kan leva åtskilliga rotationer runt solaxeln. Vid solens ekvator tar ett varv ca 25 jorddygn men ökar mot polerna till ca 36 dygn.
Vid solfläcksminimum uppträder också rosafärgade norrsken.
Effekterna av solfläcksminima går att läsa om på http://spaceweather.com/
Lars-Åke Truedsson
