som hölls på obsgruppens möte 4:e juni 2000.
av Anders Johannesson

Jag ger bara några korta anteckningar här och bilderna från föredraget, men förhoppningsvis tillräckligt för att du skall kunna ta och använda bra flatfält.

Flatfältning är konsten att kompensera för oönskade instrumentella effekter i teleskopet och på CCDn. Ide'n är att man använder en kalibreringsbild som tagits med samma teleskop och kamera och under så likvärdiga former som möjligt (samma filter, samma fokusering, utan att någon ändrat något på teleskopet). Har man väl en sådan bild är det lätt, man bara dividerar sin astronomiska CCD-bild med flatfältsbilden pixel för pixel och multiplicerar med en faktor för att inte bilden skall försvinna. I CCDsoft görs det t.o.m. automatiskt om man väljer Image/Combine och sen där väljer flatfield. Då skall man först ha öppnat flatfältet och bilden i CCD-soft så att man kan tala om för programmet vilken som är vilken.

Det svåra är ofta att få tag på ett bra flatfält. Det är i det närmaste omöjligt att få bra flatfält genom att rikta teleskopet mot en vit eller grå skärm. Istället är det bäst att vara tidigt ute på observatoriet så att man kan ta bilder av den ljusa kvällshimlen. Det skall vara efter det att solen gått ner, men innan CCDn börjar upptäcka stjärnor. Exakta exponeringstiden spelar inte så stor roll, men man skall tänka på att inte mätta kameran och samtidigt inte ta för mörka bilder, som blir brusiga och om man har otur förstör mer än de hjälper.

Hinner man inte ta en eller flera sådana bilder (minst en med varje filter man tänker använda under natten) så finns det trick man kan ta till även när det är mörkt. Kolla först så att det inte finns färdiga flatfält som någon annan tagit. Tricket består av att köra teleskopet till ett område med så få stjärnor som möjligt och utan galaxer och nebulosor och sådant och sedan ta bilder med så lång exponeringstid att man får en så ljus bakgrund som möjligt. Sådana bilder kan man använda för att provflatfälta sina bilder, men stjärnorna ger förstås fula svarta märken i bilden. Med speciella filter kan man i efterhand ta bort stjärnorna och på så vis få ganska bra flatfält. Kenneth har lovat skriva ett program som tar bort stjärnor till observatoriet.

Ibland blir flatfältningen inte bra. Se tex en av mina bilder i bilder till föredraget nedan där vinjetteringen (att det är mörkt i kanterna) har överkompenserats så att det istället är för ljust i kanterna. Det kan bero på att man tagit bilden med ett filter och sen använder ett flatfält som tagits med ett annat filter. Eller så har man glömt att man slagit av subtract dark image knappen på bilden medan flatfältet har haft den på. Ha den alltid på!!

Till sist ... Lura er inte av CCDsofts sätt att sätta gråskalan i bilden. Ett flatfält eller en annan bild som domineras av vinjetteringen skalas automatiskt om av CCDsoft så som programmet tror att du vill se bilden. Kanterna blir svarta och mitten av bilden blir det vitt, och det ser ut som om vi har en gigantisk vinjettering. I själva verket är den bara ung. 10%, som ni kan se på mitt diagram bland bilderna till föredraget.

Föredraget hittar du här.

Några exempelbilder att testa på: exempel.zip