Mot slutet av 2014 ser vi Jupiter gå upp i öster allt tidigare på kvällarna medan Mars under loppet av december står lågt i sydväst efter solnedgången. Jupiter är det ljusaste objektet på natthimlen (bortsett från månen). Dess fyra ljusstarkaste månar kan ses som små prickar, en stadig kikare är tillräcklig som hjälpmedel. Under kvällen höjer sig Orion och Oxen i sydöst medan Pegasus börjar sänka sig i sydväst. Meteorsvärmen Geminiderna når maximal styrka 14 december och månen skymmer stjärnan Lambda i Tvillingarna på morgonen 9 december. Vintersolståndet, den tidpunkt då solen når som allra längst söderut på himmelssfären, inträffar några minuter efter midnatt den 22 december. Den dagen är solen uppe knappt sju timmar sett från Skåne och som högst står den drygt tio grader över horisonten i söder. Det generöst tilltagna nattmörkret kan, om det kombineras med molnfritt väder, ge gott om chanser att titta på stjärnorna. Kvällshimlen i söder ser ut såhär vid 20-tiden:

Planeterna

På kvällen den 5 december står den nästan fulla månen framför nosen på Oxen, alltså i närheten av stjärnhopen Hyaderna och stjärnan Aldebaran. Kring midnatt mellan 11 och 12 december går Lejonet och Jupiter upp i öster i sällskap med den avtagande månen. På morgonen den 17 december syns Spica i Jungfrun tillsammans med månen i söder innan solen går upp. Lågt i sydöst på morgnarna under andra hälften av december kan man, om man har fri horisont, skymta Saturnus (19-20 december ihop med månen). Planeten står dessa dagar bara kring 30 grader från solen på himlen, men vi kan prova våra färdigheter genom att spana efter den. Framåt våren 2015 kommer Saturnus att stå något bättre till på morgonhimlen. Lågt i sydväst efter solnedgången står Mars, som är ljussvag och sett genom de tjocka luftlagren verkar vara av ungefär andra magnituden.

Ockultation i Tvillingarna

På morgonen den 9 december kan man se månen ockultera (skymma) stjärnan Lambda i Tvillingarna. Stjärnan försvinner bakom månens solbelysta sida vid 07:12 (tid på sekunden skiftar lokalt), då de två står i väster. Vid 07:50, när stjärnan kommer fram igen, är solen nära horisonten på väg upp och himlen är tämligen ljus. En kikare underlättar för att följa ockultationen. Lambda-systemet är ett dubbelstjärnesystem som ligger ca 100 ljusår från oss och huvudstjärnan är en ganska ung stjärna, knappt en miljard år gammal. Den är ungefär tre gånger så stor som solen; diametern har uppmätts direkt, med hjälp av instrumentet CHARA på Mount Wilson.

Geminiderna

Meteorsvärmen Geminiderna är synlig under första halvan av december och når sin kulmination i styrka den 14 december. Månen är då halv, avtagande, och himlen alltså någorlunda mörk. Vid gynnsamma förhållanden kan något tiotal meteorer per timme förväntas. Meteorerna verkar komma i riktning från stjärnbilden Tvillingarna, vilket givit svärmen dess namn. Meteorerna har sitt ursprung i asteroiden Phaethon, en i sig märklig asteroid som i sin bana runt solen når innanför merkuriusbanan.

Morgonhimlen

Vid 07-tiden på morgonen är himlen mörk och i söder pryds den av Lejonet och Jupiter samt den ljusa Arkturus i Björnvaktaren. Saturnus står lågt i sydöst. Borta i nordöst höjer sig Svanen och Lyran, som en påminnelse om den sommar som nu är sex månader bort i tiden. Lågt i norr ligger vintergatsbandet med stjärnbilder som Cassiopeia, Perseus och Kusken. Kartan ovan visar morgonhimlen i söder vid 07-tiden.

Anders Nyholm

Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.