Joomla
September månads stjärnhimmel
2015-08-30 14:51

Månadens stora astronomiska händelse är månförmörkelsen den 28 sept, då det samtidigtäven är s k supermåne. När höstmörkret kommer smygande kan vi se kvällshimlen domineras av Pegasus, Svanen, Lyran och Örnen. På morgonhimlen ses planeten Venus i sydost och även Mars och Jupiter hinner komma upp innan soluppgången. Omkring 19 september kan man få syn på meteorsvärmen Pisciderna.

I Skåne är september ofta en tid som är bra för den som vill betrakta stjärnhimlen. Det mörknar tidigare på kvällarna än under sommaren samtidigt som det mulna höstvädret inte har oss i sitt våld ännu. Dessutom kan temperaturen tillåta att man, emellanåt, kan stå i skjortärmarna och titta på stjärnor.

altÄven under septemberkvällen kan man se vår galax Vintergatan avteckna sig som ett dimmigt stråk på himlen, om man står på en plats fri från störande belysning. Detta stråk består av stjärnor som man för blotta ögat inte kan särskilja, men som framträder om man tittar genom en liten kikare. Österling diktar om Vintergatan som en "oföränderlig saga", men fastän dimstråket på natthimlen gör ett tidlöst intryck kan man högt upp på kvällshimlen se ett exempel på motsatsen.

I stjärnbilden Svanen finns nämligen en stjärna som kallas P Cygni, som upptäcktes för blotta ögat 1600 av Tycho Brahes elev Willem Blaeu. Den hade blossat upp och syntes då på en plats där ingen stjärna synts förut. Fler variationer följde, men sedan 1700-talet har P Cygni lugnat ner sig. Idag vet vi att P Cygni är en blå hyperjättestjärna som kastar ut material i rymden omkring sig och som i framtiden kan komma att explodera som en supernova. P Cygni är, i absoluta mått, en av Vintergatans mest ljusstarka stjärnor. Avståndet till stjärnan är osäkert, men överstiger antagligen 5000 ljusår. Sedan 1600-talet har P Cygni blivit ljussvagare; dagsnoteringen från AAVSO i slutet av augusti var magnitud 4,8. Kartan ovan visar läget för denna hyperjätte.

Nog för att Algol blinkar mot oss i Perseus och att Tycho såg sin supernova i Cassiopeia (båda stjärnbilder i vintergatsbandet), men för blotta ögat är P Cygni ändå ett särskilt tecken på att Vintergatan inte är någon alldeles oföränderlig saga. Kartan nedan visar oss kvällshimlen i söder vid mitten av september.

 

alt

 

Planeterna

Under september ser man i öster på morgonhimlen Jupiter, medan Saturnus och Mars försvinner i skymningsljuset i sydväst på kvällarna. Planeterna Uranus och Neptunus är de enda som står riktigt bra till på den skånska septemberhimlen detta år, men Neptunus (och i praktiken även Uranus) kräver kikare för att ses.

altMed en kikare kan man under natten 10-11 september få syn på Uranus nära månen. Drygt en timme efter midnatt står paret i söder, och under (de tidiga) morgontimmarna den 11 september krymper avståndet mellan Uranus och månranden till några bågminuter. Ett problem är att den nästan fulla månen är grovt räknat 10 miljoner gånger ljusstarkare än Uranus, och undertecknad har aldrig sett planeten så nära månen någon gång. En kikare behövs uppenbarligen om man vill försöka få syn på Uranus möte med månen. Eftersom den vanligtvis väl insatte Hans-Ulrich Keller skriver i sin astronomiska årsbok, Kosmos Himmelsjahr 2014, att man vid detta möte med månen kan hitta Uranus ”med en bra kikare” bör man försöka om vädret står en bi. Se bild till höger, som visar läget vid 04-tiden 11 september.

På kvällen 14 september kan man se den drygt halva månen nära stjärnan Aldebaran i Oxen. Paret går upp i öster fram emot midnatt.

I gryningen den 20 september kan man få syn på ett vackert par i öster; Jupiter och den tunna månskäran står då tillsammans i Kräftan. Ett fältkikarsynfält rymmer båda två. Spana i kikaren särskilt efter jordskenet på månytan, där jorden helt enkelt belyser den del av månen som solljuset för stunden inte kommer åt.

 

alt

 

Meteorer och en hyfsat ljus komet

Meteorsvärmen Pisciderna räknas inte bland de mer spektakulära meteorsvärmarna. Dess maximum infaller i år ungefär 19-20 september, och möjligen kan knappt tio meteorer per timme ses på himlen. Radianten, platsen på himlen från vilken meteorerna verkar komma, ligger i Fiskarna och syns i söder vid midnatt. Detta är som sagt ingen särskilt aktiv svärm men eftersom maximum inträffar fyra dagar före nymåne, och natthimlen alltså är mörk, kan Pisciderna vara värda vår uppmärksamhet.

Några särskilt ljusa kometer är inte aktuella denna månad, men för den som har en bra kikare eller ett litet teleskop kan C/2014 E2 Jacques (upptäckt i mars i år av Cristovao Jacques i Brasilien) vara intressant att leta upp. Kometen rör sig under september genom Sommartriangeln och hade vid utgången av augusti magnitud 7 enligt LIADA. Position kan man få från MPC.

 

Morgonhimlen

Vid slutet av september går solen upp vid 06-tiden (sommartid) och är man morgonpigg -- eller har svårt att somna -- kan man få syn på morgonens stjärnhimmel. I väster är den stora Pegasus på väg ned, medan Orion, Oxen och Kräftan höjer sig i sydöst tillsammans med Jupiter. En fältkikare visar oss jätteplanetens fyra största månar. Bilden nedan visar morgonhimlen vid 04:30-tiden den 20 september.

 

alt

 

Hur slutar då Österlings dikt, vars inledning jag citerade i början? Jo, såhär:

Så sällsamt! Just som det bleknar
mot höst i rosenrabatten
vi se hur stjärnorna blomma
med ljuskaskader i natten.

Gå ut i förhöstnatten och spana efter ljuskaskader!

Anders Nyholm

Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.

 
Joomla
Joomla Templates by JoomlaShack Joomla Templates by Compass Design