Under årets andra månad ser vi Venus som morgonstjärna och Jupiter högt i söder om kvällarna. Kvällshimlen domineras av Orion, Stora hunden och Lejonet. I Tvillingarna skyms, under drygt en timme, stjärnan Lambda av månen den 11 februari. De tre stora asteroiderna Ceres, Pallas och Vesta, som går att se i en liten kikare, ägnar vi extra uppmärksamhet denna månad.
Februarikvällen visar i söder vid 19-tiden upp några av stjärnhimlens finaste stjärnbilder. Ställer man sig utomhus en molnfri kväll ser man, från horisonten räknat, Stora hunden med natthimlens ljusaste stjärna, Sirius, den mäktiga Orion med röda jättestjärnan Betelgeuse och Oxen med de öppna stjärnhoparna Hyaderna och Plejaderna (Sjustjärnorna). Öster om Oxen står Tvillingarna, som för närvarande pryds av planeten Jupiter. Ännu högre står Kusken, med den ljusa stjärnan Capella. Ålabodarnas son, Gabriel Jönsson, skrev i slutet av sin dikt Skeppen att "...då lyfter högt sitt bloss eviga Capella." I öster höjer sig Lejonet. Hur kvällshimlen åt söder i februari ser ut visar bilden nedan:
Månens vandring över himlen forsätter oförtrutet, och den 8 februari får den röda jättestjärnan Aldebaran i Oxen sällskap av den drygt halva månen. På kvällen den 10 syns Jupiter och månen tillsammans i Tvillingarna. Kvällen efter, den 11 februari, händer det saker! Då når månen fram till stjärnan Lambda i Tvillingarna och ockulterar (skymmer) den. Månen är då ungefär fyra dygn från fullmåne och mycket ljusstark. Lambda är i sig en skenbart någorlunda ljusstark stjärna (litet ljussvagare än Karlavagnens ljussvagaste stjärna), men en kikare underlättar när man ska följa ockultationen. Lambda är en dubbelstjärna ca 100 ljusår ifrån oss, men komponenterna kan inte upplösas. Lambda döljs av månens icke solbelysta sida kl. 21:15 och framträder åter, vid den solbelysta sidan, kl. 22:17. Tiderna gäller för Skåne. Bilden nedan visar månen före stjärnans inträde.
Februari är en passande månad för att ta natthimlens ljusaste stjärna, Sirius, till hjälp för att med kikare hitta stjärnhopen M41. Denna öppna stjärnhop, som ligger ca 2000 ljusår bort och består av ett hundratal ganska unga stjärnor, står lågt i söder under kvällen. Under månaden står den rakt i söder vid 21-tiden, som mest 13 grader över horisonten. Vi här i Skåne har, med skandinaviska mått mätt, ett bra läge för att se M41. Stjärnhopen står nämligen så långt ner på södra stjärnhimlen att den sett från norra Lappland aldrig når över horisonten. Om man går ut en molnfri kväll vid 21-tiden och skaffar fri horisont i söder, hur hittar man då hopen med sin fältkikare? Om du riktar kikaren mot Sirius bör du få syn på något i stil med bilden nedan:
Detta synfält är 7 grader stort och visar, i övre delen, den ljusa Sirius. Med hjälp av de två stjärntrianglar som markerats i bilden är det lätt att hitta fram till det "sudd" som M41 ser ut som. I kikaren kan man möjligen se några enskilda stjärnor i hopen.
Februari 2014 är en bra månad för att titta på de tre största asteroiderna i vårt solsystem. Ceres, Pallas och Vesta kretsar i banor mellan Mars och Jupiter och är alla tre ljusa nog att synas i fältkikare. Den 22 februari står Pallas i opposition (mitt emot solen på himlen) och når magnitud 7. Det är för svagt för blotta ögat, men en kikare räcker för att få syn på asteroiden. Pallas stryker tätt förbi stjärnan Ypsilon 1 (av fjärde magnituden) i Vattenormen den 15 februari. Riktar man då sin kikare mot Ypsilon 1 och jämför vad man ser från en natt till en annan så märks att en "stjärna" har flyttat sig; det är Pallas. Denna del av himlen står ungefär 20 grader över horisonten i söder vid midnatt. Enligt Hans-Ulrich Keller är denna opposition den bästa för Pallas i fråga om ljusstyrka under åren från 2000 till 2025. Redan vid nästa års opposition blir Pallas nio gånger ljussvagare än vid årets opposition. Den vita markeringen på bilden nedan visar var Ypsilon 1 i Vattenormen ligger och således var man hittar Pallas på himlen 15 februari.
I Jungfrun, som står i sydväst före soluppgången och innan dess i söder vid 04-tiden, står under februari asteroiderna Ceres (asteroidbältets största) och Vesta. Ljusast av de två är Vesta, som under månaden når magnitud 6 och syns bra i en kikare. Kring den 4 februari passerar Vesta på himlen en stjärna av femte magnituden, 90 Virginis, och en sådan förbistrykning kan underlätta att identifiera Vesta från en dag till en annan. Rita gärna av det stjärnfält du ser i kikaren och jämför. Ceres är ljussvagare än Vesta, och når då knappt sjunde magnituden. Ceres står bara 3 grader från Vesta den 7 februari, och då ryms de båda himlakropparna inom samma fältkikarsynfält. Bluewater Astronomical Society har en översiktlig karta som visar läget för Vesta och Ceres under februari. För övrigt rekommenderas Paul Schlyters asteroidefemerid och en stjärnatlas.
Morgonens stjärnhimmel domineras av Lejonet på väg ned i väster, Björnvaktaren med jättestjärnan Arkturus i söder och Svanen, Lyran och Örnen på väg upp i öster. Planeterna Saturnus och Mars gör sällskap med stjärnan Spica i söder. Bilden nedan visar stjärnhimlen strax före kl 06 i mitten av februari.
Månen står 22 februari nära Saturnus, efter att den 20 februari ha bildat en triangel tillsammans med Mars och Spica. Venus syns under månaden som ljus morgonstjärna och den 26 februari inträffar bland det vackraste man kan se på himlen. Venus bildar då ett par med den tunna månskäran lågt i sydöst före soluppgången. Se figur nedan, som visar ett 7 graders kikarsynfält (med några simulerade träd i förgrunden).
Ett liknande möte mellan Venus och månen inträffar på morgonen den 27 mars, men det är inte lika närgånget som februarimötet. Klar himmel, fri horisont och tidiga vanor är en vinnande kombination den 26 februari!
Anders Nyholm
Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.
