September brukar vara en fin astronomimånad hos oss i Skåne. Sommarens ljusa nätter är slut och man behöver inte stanna uppe så länge för att se mörk natthimmel. I september brukar det ännu vara någorlunda varmt på nätterna och man slipper pälsa på sig som under en vinternatt när man går ut för att titta på stjärnorna. Dessutom brukar vädret vara ganska molnfritt, och det ofta ganska mulna höstvädret har inte inletts än. Låt oss hoppas att september 2013 artar sig så, och ta reda på vad man kan se på himlen.
Sommartriangeln dominerar himlen i söder, och markeras av de ljusa stjärnorna Vega (i Lyran), Altair (i Örnen) och Deneb (i Svanen). Mellan Svanen och Örnen ligger de små stjärnbilderna Delfinen och Pilen, som ledigt ryms i synfältet på en fältkikare. Denna del av himlen är rik på stjärnor, eftersom vår galax Vintergatan syns här. Galaxen ser ut som ett suddigt stråk på himlen (om man har mörk natthimmel) eftersom den är en skiva som vi betraktar från insidan. Vintergatsbandet sträcker sig under kvällen från sydöst till nordväst på himlen, och rymmer fler praktfulla stjärnbilder som t.ex. den W-formade Cassiopeia och stjärnbilden Kusken med stjärnan Capella, 43 ljusår bort. I själva verket är Capella inte en stjärna, utan ett system av fyra stjärnor som ligger så tätt tillsammans att det krävs särskilda metoder för att urskilja dem.
Kvällshimlen i september saknar tyvärr planeter synliga för blotta ögat, men månen (som är full den 19 september) rör sig under perioden 10-22 september lågt på södra himmelshalvan. Planeterna Uranus och Neptunus, som kräver fältkikare för att ses, står i sydöst under kvällarna.
Den stora stjärnbilden Pegasus flyttar sig allt högre i sydöst på himlen om kvällarna, och känns igen på den kvadrat (nåja, nära nog) av stjärnor som dominerar stjärnbilden. Pegasus är granne med stjärnbilden Andromeda, där vi hittar en av hösthimlens finaste sevärdheter -- Andromedagalaxen, som kan avnjutas i en liten kikare. Denna galax är vår närmaste stora galaxgranne i kosmos, ungefär lika stor som Vintergatan, och ljuset därifrån har varit på väg till oss i 2,5 miljoner år.
Att stjärnhimlen ser ut som den gör, med sina mönster av stjärnor, är en ren slump, inte minst bestämd av att vårt solsystem råkar befinna sig på en viss plats i Vintergatan. Med en liten kikare kan man få syn på en av alla dessa tillfälligheter, ”Klädhängaren”, en klunga stjärnor i Sommartriangeln som bildar ett mönster som påminner om en klädgalge. Stjärnorna ligger mellan 200 och 1000 ljusår från oss, och har alltså ingen koppling sinsemellan. Astronomen Per Collinder i Lund tog trots detta med Klädhängaren som nummer 399 i sin katalog över öppna stjärnhopar på 1930-talet. Se kartan nedan.
En läsare hörde av sig till mig och undrade varför jag tidigare skrivit om vad man ser på himlen efter midnatt. Då är ju nästan ingen vaken, menade han. Visst är det bekvämare att titta på himlen om kvällarna, men för den entusiastiske amatörastronomen kan det vara kul att veta litet om vad som syns efter midnatt också. Under morgnarna 8-10 september kan man se planeten Mars passera stjärnhopen Bikupan (M44) på himlen. Bikupan syns i stjärnbilden Kräftan, ligger ca 600 ljusår bort och kan skönjas som en dimfläck för blotta ögat. Mars syns som närmast Bikupan den 9 september. Använd gärna kikare! Tidigt på morgonen 1-3 och 29-30 september kan man se planeterna Jupiter och Mars bilda en elegant triangel med månskäran i öster. I sydöst har de sällskap av stjärnbilderna Orion och Oxen, men dessa kan man beundra på bekväm kvällstid i december. I astronomin finns alltid något att se fram emot!
Anders Nyholm
Bilderna i detta stjärnhimmelstips bygger på planetarieprogrammet Stellarium.
